Sommarsången
Okej, så det var väldigt länge sedan som jag var inne här och ens ägnat en tanke till att jag borde uppdatera. Ännu en gång gick mitt försök till att hålla igång en blogg åt helvete. Men vad ska man skriva om när man inte gör mycket annat än ligga i sängen och stirra upp i taket om dagarna? När man inte har några som helst intressen att skriva om? När man lever ett utav världens tråkigaste liv?
"Men ahhh nu klagar hon igeeen!" Japp, det gör hon, men vad vore min blogg utan min klagan över livet? Nada.
"Men varför gör tönten inget åt sitt liv då?" JAG VET INTE HUR MAN GÖR!!
Nej, men lite seriöst nu då. Jag vet faktiskt inte hur jag ska ta tag i mig själv. Vad gör man när det enda man känner är ensamheten, men samtidigt inte vill något annat än att stänga in sig i sin egen lilla bubbla och stänga allt och alla utanför? Jag vet inte.
Om jag ska vara helt ärlig så är jag rädd för livet, och framför allt framtiden. Vad fan ska jag göra? Hur jävla länge måste jag vara ensam? Och hur länge kommer det ta innan jag faktiskt vågar möta livet och min framtid? Kommer jag ens att göra det? Är det ens värt det? Jag vet inte. Jag vet ingenting. Och jag hatar det för jag vill veta allt.
Var enda jävla sommar så blir det såhär. Nej, jag gillar inte sommaren. Sommaren förknippar jag med ångest och ensamhet. Det är inte de varma dagarna solandes vid stranden, för hur ska jag någonsin kunna sätta på mig något som faktiskt visar min kropp? Det är inte grillkvällar med vänner, för vem vill egentligen umgås med mig när möjligheterna att undvika mig är som bäst?
Och där fick jag idétorka och har inget mer att skriva för idag. Mitt första inlägg på några månader och det blev precis lika tjatigt som mina tidigare inlägg. Ledsen för det. Typ.